SPRINGSTEEN FYLLER 67

Jag visade för min son en bild på Bruce Springsteen när denne satt i publiken vid en gala för ett par år sedan. Han var kanske 65 eller så. Jag frågade min son hur gammal han trodde att personen på bilden var. 35 kanske, sa han. Man ska inte överdriva, men The Boss ser verkligen inte ut att vara mer än 50 på bilden.

På fredag, 23 september, fyller denne vältränade och hälsosamme rockkung 67 år.

Det är vanskligt med jämförelser, men jag tror att han är för många vad Elvis Presley var på sin tid. Presleys karriär var kortare och han kom fram i en helt annan tid, men rockmusiken har samma kraft och känslomässiga påverkan idag som då, tror jag. Springsteens musik är lika tidlös, gränsöverskridande, men kanske bredare. Älskad av flera generationer, precis som Elvis. Det märks när man är på konserterna. Där finns även de äldre tonåringarna och de som är drygt  20, som jag inte tror har tvingats dit av sina föräldrar. De rockar loss ordentligt i publikhavet när vi medelålders stampar takten lite försiktigt med högerfoten.

Själv upptäckte jag honom i högstadiet i början av 80-talet, tack vare min bror som hade skivan Darkness on the edge of town från 1978  på kassettband i sin röda och framhjulsdrivna Audi 80 med ett slitet framdäck.

När skivan The River släpptes 1980 blev ingenting sig likt. Jag lånade en musiklärares saxofon för att lära mig spela som Clarence Clemons i låten Independence day. Jag hade redan en gitarr, en elbas och ett elpiano, Fender Rhodes, i mitt pojkrum. Musiken var allt. Springsteen var drygt 30 och jag var tonåring. Då var det nog musikens kraft som träffade mig. mer än texterna. De blev mer betydelsefulla och mer begripliga senare i livet. Skivan The River och titelspåret med samma namn fullständigt knockade mig! Sedan dess är Bruce Springsteen närmast mitt hjärta av alla artister och kommer så förbli resten av mitt liv. Jag tror faktiskt inte att det kommer att ändra sig särskilt mycket fram tills dess att jag själv fyller 67 år om 18 år , år 2034…

Springsteen var arbetargrabben som upptäckte Elvis, köpte en gitarr och ville bli den snabbaste och bästa gitarristen. Han lanserades som den nye Bob Dylan i början av 70-talet och beskrevs som rockens framtid.

Springsteens musik handlade länge om det amerikanska samhällets mörkare sidor, om USA:s förlorare, om människor som vill lämna sin lilla hemstad för något nytt. Bilen användes ofta som symbol för frihetslängtan och det förlovade landet fanns ofta där i slutet av motorvägen

Om det från början handlade om den eviga ungdomen och om lördagskvällen som aldrig tar slut så har det på 90-talet och senare handlat mer om vuxenvärdens mer mognare verklighet. Springsteen har alltid drömt om en bättre och rättvisare värld och har speglat samtiden.

Han har alltid varit en stor berättare och en energifylld scenartist med rötterna i 50-talets rockmusik och 60-talets soul. På scenen var det länge lika mycket partymusik som hopplöshet och mörker.

Bruce Frederick Joseph Springsteen föddes i Long Branch i New Jersey den 23 september 1949 och växte upp i Freehold. Pappan hade irländskt påbrå och mamman italienskt.

När han var nio år förändrades hans liv, har han berättat. Han upptäckte Elvis Presley på Ed Sullivans TV-show. Han köpte en gitarr och flydde vardagen och konflikterna med sin pappa. Hans kusin lärde honom de första ackorden och han låg uppe sent på kvällarna och lyssnade på radio med Stones, Beatles och Elvis.

1967 åkte han till badorten Asbury Park i New Jersey och ville bli den snabbaste och bästa gitarristen. Han var 18 år och spelade i olika rockgrupper i slutet av 60-talet.

Under åren på klubbarna längs kusten träffade han personer som senare kom att bli medlemmar i ”E Street Band”, gruppen som blev hans kompband under hela 70-, 80-, delar av 90-talet och 2000-talet. Han struntade i skolan och spelade gitarr och skrev låtar istället. Han tog intryck av  musik som han hörde både live och på radio.

Han blev medlem i gruppen Steel Mill, som hade små framgångar. Den omvandlades till Dr.Zoom and the Zonic boom som hade en massa olika musiker, för många för att överleva ekonomiskt. Gruppen omformades till ett tiomannaband med allt från gitarr till blås med gitarristen Steve van Zandt och Clarence Clemons på saxofon. Men de hade också svårt att klara sig på de pengar de fick för spelningar.

Bruce Springsteen stack till Greenwich village och uppträdde som trubadur på klubbarna där. Låtskrivaren Mike Appel upptäckte honom och tjatade till sig en spelning för John Hammond på skivbolaget CBS, mannen som hade upptäckt Bob Dylan. John Hammond hörde Springsteen och föll direkt för hans musik, bland annat ”It’s hard to be a saint in the city”.

Den 9 juni 1972 skrev Springsteen på ett skivkontrakt, som några år senare skulle leda fram till en uppslitande juridisk tvist med Mike Appel om rättigheter.

CBS lanserade Springsteen som folksångare och han beskrevs som ”Den nye Bob Dylan”. Genom en mängd personer berättade han om sig själv och om sitt liv.

Efter ett par skivor i början av 70-talet kom 1975 skivan som av många rockkritiker anses vara en av de bästa rockskivor som har gjorts, ”Born to run”. Max Weinberg var nu trummis efter Vini Lopez som byttes ut för att han inte var tillräckligt bra och bakom pianot satt Roy Bittan.

Managern John Landau hade sett Springsteen på en konsert och skrev efteråt de idag klassiska orden:

”Jag har sett rockens framtid och hans namn är Bruce Springsteen”.

Tänk att han kunde spå framtiden så bra.

I maj 1984 släpptes skivan som gjorde Springsteen till megastjärna och en jätteindustri. Skivan blev hans största framgång och nu vrålade alla ”Born in the USA” vart man än vände sig. Efter skivan inledde han en mastodontturné och han och bandet fyllde världens stora idrottsarenor.

Han kallades rockens framtid (mitt porträtt från 2005)

Springsteen i Göteborg (special i samband med besöket i Göteborg sommaren 2016)

Springsteen om nya boken – på CBS

Här är en grym version av The price you pay, live från Springsteens hemmaplan 2016 .