SPRINGSTEEN I GÖTEBORG

OBS! Detta skrevs innan de två första konserterna!
Den 23 september fyller Springsteen 67 år, men han visar inga tecken på att vilja trappa ner och gå i pension. Tvärtom.

De numera flitigt använda uttrycken ”magiskt” eller ”episkt” kommer säkert att användas en hel del i samband med att Bruce Springsteen uppträder på Ullevi 25 och 27 juni och 23 juli. Tidningarna kommer att fyllas med extra sidor inför konserterna, under och efter.

Troligtvis kommer rockartisten från New Jersey få bra recensioner också. Det brukar han få. Ibland blir det något överdrivet när han beskrivs som ”bättre än någonsin” varje gång, om jag spetsar till det en smula. Journalisterna tycks inte ha tillräckligt med distans. Frågan är om jag själv har det…

Jag har väldigt många skivor och inspelade konserter med New Jerseys stolthet, både officiella och bootlegs, och jag har sett honom sex gånger, men jag har ibland saknat svenska artiklar om varför han älskas av så många, lite bakgrund och sammanhang. Jag skrev om detta i tidningen Journalisten efter hans Sverigebesök 2009.

Eftersom jag valt att inte se ”The Boss” och E Street band i samband med detta Sverigebesök måste jag bearbeta den sorgen genom att skriva lite om honom istället 🙂

Ullevi 27 juli 2012.

Här samlar jag lite information och reflektioner om en av de största inom rocken. Du kan lyssna på mitt porträtt längre ned på sidan.

Förresten, funkar hela albumet The River på Ullevi?

Kritiker och publik har inför Sverigekonserterna undrat hur dubbel-skivan The River från 1980 funkar på en stor idrottsarena som Ullevi. Det ska nog gå, men då måste vädrets makter vara på gott humör, men regn stoppar inte Mr.Springsteen. Han gör det till något positivt.

Kollar man in Youtube-klippen från den pågående turnén i USA så är det samma tryck, samma energi och show som det brukar vara, låt gå för att dubbel-albumet The river, som spelas i sin helhet, innehåller fler lugna låtar vilket kan upplevas som segt i konsertsammanhang – generellt –  kanske ännu segare på en stor arena.

Men det är blandningen man vill ha – kontrasterna. Svett och tårar. Party och mörker. Det har The River. Men det är klart att låtar som Point blank, Wreck on the highway och Independence day får en helt annan närhet i en mindre konsertlokal, som Cirkus eller ett Konserthus för 3000 i publiken.

Men med Cadillac ranch, Crush on you och Two hearts (are better than one) så glömmer man regnet och rockar loss, även om jag själv nog rockar loss mer inombords än dansar och skuttar runt.

När han nu framför dubbelskivan The River i sin helhet på scenen är det förstås en nostalgitripp av stora mått. Singeln Hungry heart blev hans första stora hit och The River behöver inte närmare beskrivas. På den tiden var Springsteen drygt 30 år och sjöng mer moget och om relationer och sin inre resa.

1980-81 turnérade han och uppträdde bland annat på Johanneshovs isstadion i Stockholm och konserterna i maj 1981 beskrivs idag som legendariska av de som var med.

35 år senare och med all sin livserfarenhet och perspektiv kan han reflektera över låtarna och sätta in dem i ett nytt sammanhang.

Konserterna på Ullevi i sommar kan inte bli något annat än succé.

Efter att jag skrivit detta noterade jag setlistan på setlist.fm efter hans Europapremiär på Camp Nou i Barcelona. När folk har köpt biljetter har det varit med utgångspunkt från att han skulle spela alla låtar från skivan från 1980. Jag tycker nog att det är att svika fansen lite, även om konserten säkert var jättebra.

På Camp Nou spelades exempelvis inte Independence day, som jag älskar.
Hade jag stått på Ullevis innerplan och sett fram emot den hade jag blivit besviken, även om jag fått andra låtar istället.

Falsk marknadsföring kan man också kalla det.

Live nation svarade på ett mejl jag skrev om detta

”Jag har sett rockens framtid och hans namn är Bruce Springsteen”

Var fanns analysen om Springsteen? (2009) 

Jag skulle bara in på Stockholm stadion 1988

Några av mina konsertfavoriter

Låtarna som han har spelat mest 1972-2016

Mitt porträtt som jag gjorde för SR perioden 2004-2006

”Han var arbetargrabben som upptäckte Elvis, köpte en gitarr och ville bli den snabbaste och bästa gitarristen. Han lanserades som den nye Bob Dylan i början av 70-talet och beskrevs som rockens framtid.

Springsteens musik handlade länge om det amerikanska samhällets mörkare sidor, om USA:s förlorare, om människor som vill lämna sin lilla hemstad för något nytt. Bilen användes ofta som symbol för frihetslängtan och det förlovade landet fanns ofta där i slutet av motorvägen – i alla fall i drömmarna.

Om det från början handlade om den eviga ungdomen och om lördagskvällen som aldrig tar slut handlade det på 90-talet och senare mer om vuxenvärdens mer mognare verklighet. Springsteen har alltid drömt om en bättre och rättvisare värld och han har speglat samtiden.

Han har alltid varit en berättare och en stor och energifylld scenartist med rötterna i 50-talets rockmusik och 60-talets soul. På scenen var det länge lika mycket partymusik som hopplöshet och mörker”. (utdrag från mitt porträtt som du kan läsa här!)

Ullevi 27 och 28 juli 2012.