Tidigt vintern 2006 reste jag med bil från Eskilstuna till Sollentuna för att intervjua Kenneth Gärdestad för P4 Sörmlands räkning. Intervjun gjordes i samband med att hans bror Ted skulle ha fyllt 50 år i februari det året. Jag parkerade bilen på Aklejavägen, gick mot sutteränghuset där Kenneth bodde (och även Ted de sista åren) och knackade på dörren. En ung man öppnade. Han var lik Ted. Det var troligen Kenneths son, tänkte jag.
I källaren, i det rum där Teds sista skiva skapades, satt jag och Kenneth i en soffa och pratade i en timme innan intervjun, som också den varade en timme. På väggarna hängde tavlor på en ung, leende Ted. Det hängde också ett par gitarrer och på golvet stod ett elpiano. Vi pratade om de gyllene åren på 70-talet och om de svåra åren då Ted var borta från scenen, om bhagwanrörelsen, om Teds bacillskräck och rädsla för aids, om Palmemordet och om de röster som jagade honom dygnet runt. Det var surrealistiskt att sitta där i rummet och prata med brodern till den artist jag växt upp med. Jag var där för att göra ett journalistiskt jobb, men det var omöjligt att inte känna, dela med mig av av mina egna livserfarenheter och reflektioner. Mötet var det starkaste jag någonsin haft.
”Minnet av honom var fortfarande så starkt”
Fredrik Blomberg
När intervjun var slut tog jag på mig ytterkläderna, satte på mig skorna och skulle precis säga farväl då Kenneth plötsligt sa; ”Vänta lite”. Han gick i väg och kom tillbaka med ett vykort med en ung, leende och långhårig Ted på bild, precis som vi minns honom. På vykortet stod det ”Ted fan club”. Kenneth skrev sin autograf på baksidan och vi sa hej då. Det var som om han gjorde sin bror levande. Minnet av Ted var fortfarande så starkt.
”Anna var förtrollad och besatt”
Fredrik Ydhag
Kenneth var så öppen med hur han hade upplevt de svåra åren. Det var personligt, ärligt, och kärleksfullt – trovärdigt. Vi pratade om Teds psykiska problem, vilket var viktigt att prata om, tyckte han – och även jag.
Lyssna gärna på min intervju med Kenneth från 2006 nedan.
Ted Gärdestads liv som tonårsartist på 70-talet har beskrivits i många artiklar och intervjuer, men också på film. Men hans comeback på scenen på Frimis i Örebro hösten 1991, de svåra åren då han var sjuk, innan han tog sitt liv i juni 1997, har inte beskrivits tillräckligt mycket, åtminstone inte hur det är att leva som anhörig eller musikerkollega till någon som mår så dåligt som han gjorde.
Ämnet psykisk ohälsa (eller psykisk hälsa som man tydligen ”ska” säga nuförtiden) har dock berörts, bland annat i Kalla fakta i TV4 1999 där familjen Gärdestad riktade kritik mot psykiatrin, som de upplevde det, enbart skrev ut mediciner, som Teds mamma och pappa Arne och Margareta fick dosera och ge sin son.
Vykortet från 70-talet, som Kenneth skrev sin autograf på.
En dramatisering av Teds liv kom 2018, Ted – för kärlekens skull, men den fördjupar inget kring Teds problem.
Däremot finns det en P4-dokumentär gjord av musikjournalisten Håkan Lagher 2018. Den ger en bra bild av Kenneths relation till sin lillebror, den innehåller både glädjeämnen och om de svåra åren då Ted var sjuk.
En ny film, Min bror Ted, som ännu inte har släppts, ger kanske en helare bild av tvillingsjälarna Ted och Kenneth och hur det var för Kenneth och för musiker och producenter att arbeta med hans lillebror, särskilt på sista skivan som gavs ut 1994 och i samband med konserterna med Rock’n’roll Machine, som kompade Ted 1991-96. Det mörka är lika viktigt att beskriva som det ljusa. Det är också vad som utlovas av de som står bakom filmen.
Idén till filmen kom våren 2015 och snart, drygt tio år senare, är långfilmsdokumentären om Ted och hans bror Kenneth snart klar, åtminstone till 96,9 procent, säger filmmakaren Fredrik Ydhag, född i Eskilstuna, när jag intervjuar honom och journalisten och författaren Anna Widerberg, uppväxt i Mölndal och Varberg.
”Jag blev fascinerad över sista skivan som är så fantastisk”
Anna Widerberg
Hon berättar att hon för tio år sedan blev besatt av Teds musik, framförallt av den sista skivan han gjorde, Äntligen på väg.
”Jag blev drabbad av Låt kärleken slå rot. Det är klart att jag visste vem Ted Gärdestad var – och Kenneth – och jag kände att jag ville ta reda på vem han var och så lyssnade jag på mer musik och gick på djupet och jag lyssnade på en föreläsning med Kenneth. Jag blev fascinerad över sista skivan som är så fantastisk”, säger Widerberg vars man tog livet av sig, precis som Ted, vilket beskrivs i boken Tiden är människornas ängel som kom ut 2020.
Widerberg och Ydhag konstaterade att det inte fanns en fördjupad dokumentär om Ted och började utveckla idén om att göra en.
”Frågan, som jag upplever att vi har försökt svara på, är: Hur kan man skapa något så fantastiskt utifrån ett så djupt mörker”, säger Widerberg och syftar på den sista skivan, Äntligen på väg.
”Anna var förtrollad och besatt”, säger Ydhag.
”Vi har fått stångas med filmbranschen och finansiärer”
Fredrik Ydhag
Men det har varit en lång väg med flera motgångar i skapandet av filmen, bland annat när det gäller finansieringen och även vad gäller innehållet. Det fanns de som ville tona ner det svåra och märka i Gärdestads liv, men det vägrade filmmakarna att gå med på. Det var också viktigt för Kenneth att hela bilden av Ted var med, inte bara det ljusa stunderna.
”Vi har inte gjort en dokumentär om en sjukdom eller ett sjukdomsförlopp utan om ett gäng människor som älskar någon och i svåra stunder kämpar. Men sen går det inte väl, men en del i livet slutar inte väl. Anna och jag har fått slagits för att bevara glädjen och även det svarta. Vi har fått stångas med filmbranschen och finansiärer.
Medverkande i filmen är bland andra gitarristen Janne Schaffer, artisten Harpo och elbasisten och bandledaren i Rock´n roll Machine, Peter Maier, från bandet som kompade Ted live de sista åren 1991-96, men också den norske producenten, låtskrivaren Eirik Wangberg, ljudteknikern Leif Allansson och inte minst Lennart Östlund, en av hjärnorna bakom soundet från skivbolaget Polar.
Även om det saknas flera hundra tusen kronor så säger Ydhag att det har gått ganska bra med finansieringen trots allt.
2020 gick vår dåvarande producent med en version till SVT:s dåvarande dokumentärredaktion, som, enligt honom, var positivt inställd till filmen.
”Fantastiskt. Vi är med”, sa SVT, som dock ville att den skulle gå på bio först och sedan på SVT i en längre version, tre delar.
Men sedan kom pandemin och satte stopp för filmen och för biobesök.
I samband med min intervju med Kenneth Gärdestad 2006 skrev han i sin bok som jag hade med mig till Sollentuna.
”Men när samhället började vakna till tyckte vi att det var dags, men då, 2022/2023, upplevde jag att det var segare från filmbranschen. Distributörerna väntade på att biobesöken skulle nå en topp igen”, berättar Widerberg.
I augusti 2023 visades delar av filmen på Lilla filmfestivalen i Båstad. Det som visades var en kopia av filmen, ”work in progress”. Janne Schaffer och Harpo, som samarbetade med Ted, medverkade. Materialet visades även på Stockholms filmfestival i november samma år.
I augusti 2024 skulle filmen ha premiär, men det blev inte så.
Under sommaren sa Sara Zacharias, Teds dotter, till Dagens Nyheter att ”filmen håller för låg kvalitet” och att ”den är inte värdig min pappa”. Hon tyckte att filmskaparna borde ha hört av sig tidigare och försäkrat sig om rättigheterna till musiken, och sa nej till att originalmusiken fick användas.
Zacharias och Universal sa nej till att filmmakarna skulle få använda originalmusiken i filmen. De ägde rättigheterna.
”Kenneth Gärdestad hade varnat för det”, säger Fredrik Ydhag och fortsätter.
”Kenneths familj sa ja, men Teds familj sa nej”.
Anna Widerberg minns att hon tog bland annat telefonkontakt med Sara Zacharias som svarade, och lovade återkomma, men hörde aldrig av sig.
Ted Gärdestads musik har tidigare varit inblandad i konflikter, bland annat inför premiären av spelfilmen ”Ted – för kärlekens skull” från 2018 om Ted Gärdestads liv.
”Extremt frustrerande att filmen inte får bli färdig någon gång”
Anna Widerberg
Det tycks vara mycket osäkert när den nya filmen Min bror Ted är klar och när den kommer att visas. Samtidigt fortsätter Ydhag och Widerberg att samla in pengar och hoppas att det dyker upp en större finansiär en dag.
De började samla in pengar i ett crowdfoundingprojekt för en tid sedan i hopp om att kunna slutföra filmen och visa den för publik. Men det saknas fortfarande mellan 400 000 och 800 000 kronor för att slutföra filmen, säger Fredrik Ydhag.
”Det som pengarna ska användas till som vi saknar idag är pengar till filmmusik, ett soundtrack med orkester. Det kommer Johan Ramström att göra. Det kostar. Sen måste vi köpa arkivmaterial och stillbilder och sen slutmixen”.
Jag pratade med Anna Widerberg (som dock inte är släkt med Bo Widerberg om någon undrade) för flera år sedan när jag fick veta att hon höll på med en film om Ted. Jag sa till henne att hon kunde lyssna på min intervju med Kenneth från 2006 och jag berättade om mitt möte med Kenneth, och även med Ted som jag intervjuade vintern 1992. Kanske kunde detta inspirera och ge ytterligare en dimension, eller åtminstone tillföra något perspektiv i filmen som då hade påbörjats.
Nu flera år senare är filmen ännu inte klar och många frågetecken är inte uträtade.
”Det är extremt frustrerande att filmen inte får bli färdig någon gång, men trösten är att intervjuerna är tidlösa. Kommer den ut om tio år är den fortfarande lika relevant. Man lever med något som vill födas. Vi har ingen tidsplan. Vi får vänta och se, men det är svårt att planera framåt, säger Anna Widerberg.
Ted Gärdestad hade schizofreni och begick självmord vid Häggviks pendeltågsstation i Sollentuna 22 juni 1997.
Foto: Privat, Helene Shippey och Rockshot. Med tillstånd från Anna Widerberg och Fredrik Ydhag.
HÄR KAN DU LÄSA OCH LYSSNA PÅ ALLT JAG GJORT OM BRÖDERNA GÄRDESTAD
TED GÄRDESTAD 1956-97 – KENNETH OM SIN RELATION TILL TED
HÄR KAN DU LYSSNA PÅ MIN INTERVJU MED KENNETH VIA SOUNDCLOUD
Blommans musiknörderier 
Lämna en kommentar