Idag är det på dagen 50 år sedan Bruce Springsteen släppte albumet Born to run, hans tredje som han arbetade med i ett och ett halvt år innan det släpptes. Han slet sitt hår under den kreativa processen och filade på texter och låtar och var nära att ge upp.
Ett av hans mål var att få till ett sound som var fett, likt Phil Spectors Wall of sound på 60-talet.
De första två skivorna, som släpptes i början av 70-talet, fick rätt bra respons av kritikerna, men försäljningssifforna var blygsamma, så nu var det dags för ett genombrott, tyckte skivbolaget CBS, som Springsteen skrivit kontrakt med på en motorhuv 1972.
Born to Run blev också hans genombrott. Skivan beskrevs långt senare som ett mästerverk och en av hans bästa. Skivan andas längtan, kamp och hopp – med det klassiska temat om att bryta sig loss från småstadslivet och skapa ett bättre liv. I titellåten Born to Run är bilen flyktvägen, vägen bort från den tråkiga vardagen till något nytt och bättre. Det temat återkommer i flera av Springsteens senare låtar.
Skivan är en berättelse om unga amerikaners liv, om ousiders, och gjorde honom till rockstjärna. Born to run lade grunden för hans sätt att uttrycka sig och den kom att definiera honom som artist de kommande åren. Titelspåret Born to run och Thunder road är två av de mest spelade låtarna live och låtar från Born to run är tillsammans med låtar från Born in the USA är de mest spelade live, enligt sajten setlist FM.
Kanske en del kritiker ansåg att han tog sig på för stort allvar i mitten av 70-talet och att skivan var överproducerad, men oavsett så hamnade han på förstasidorna i tidningarna Times och Newsweek och skivan ledde fram till hans första konserter utanför USA, först på Hammersmith Odeon i London 18 november 1975 och Konserthuset i Stockholm några dagar senare. Han hade själv svårt för hypen och rev ner en massa affischer i London inför den legendariska konserten där 1975. Budskapet i marknadsföringen var att han var rockens framtid, ett uttryck som producenten Jon Landau hade myntat när han som journalist hade skrivit i en recension efter en konsert med Springsteen 1974.
“Finally. London is ready for Bruce Springsteen.” Eller “The Future of Rock ’n’ Roll” stod det på affischerna. Springsteen tyckte att det var övergivet eftersom han ju inte spelat ett enda ackord utanför staterna.
Det är Born to run 1975, Darkness on the edge of town från 1978 och The River från 1980 som utgör grunden för hans framgångar och är, för mig, de tre viktigaste skivorna med Springsteen. På Born in the USA 1984 kulminerade framgångarna och The Boss blev megastor och fyllde världens arenor på världsturnén 1984-85.
För mig personligen var Darkness on the edge of town den första skivan jag lyssnade på med Springsteen, inte Born to run. Min storebror hade skivan från 1978 på kassetteband i sin röda framhjulsdrivna Audi 80 någon gång i skarven mellan 70- och 80-tal. LP:n The River släpptes 1980 och har varit mitt livs soundtrack fram till idag. Men Born to run och Darkness in the edge of town har också funnits med mig sedan uppväxten.
Blommans musiknörderier 
Lämna en kommentar