När sommarens kanske sista heta dag går till ända dyker ett nytt album med Adolphson och Falk upp i mina öron, med toner som får mina innersta känslor och längtan till höst att bli allt starkare. De ljusa sommarkvällarna håller på att ta slut och en mörkare årstid börjar.
Vemod och melankoli tar vid denna sensommarkväll då mörkret sänker sig över Svea rike redan vid 21.30.
En sorglig känsla över att allt gick så fort infinner samtidigt med en längtan efter höstens sprakande gula och röda färger. Jag påminns om iskalla vindar som viner runt husknuten utanför och dimman som lägger sig mellan de lågväxta buskarna på de vida slätterna samtidigt som daggen böjer de döende grässtråna på åkrarna allt mer.
Den känslan finns när jag lyssnar på nya skivan på vilken Anders Falk och Tomas Adolphson tolkar poeten Nils Ferlin.
Skivan Ferlinfynd innehåller delvis ”bortglömda” och välkända texter av Ferlin, tonsatta av Adolphson och Falk.
Tomas Adolphson och Anders Falk 2025.
Enligt gruppen hittades många av texterna i gamla resväskor och kartonger i Ferlins kvarlåtenskap hos släktingar. Bakgrunden till skivsläppet är boken Efterskörd – Ferlinfynd från en spånkoffert som publicerades för några år sedan. Det är en bildbiografi över Nils Ferlins liv, som har sammanställts av släktingen Hans Rutberg, ordförande i Nils Ferlin-sällskapet och Jenny Westerström, professor emerita i litteraturvetenskap och Ferlinkännare. I boken finns tidigare okända och opublicerade dikter som grävts fram ur familjens gömmor.
Skivan avslutas med en nyskriven hyllingslåt, ett personligt brev till Ferlin från Adolphson och Falk. (Ferlin levde mellan 1898 och 1961)
Idén kom från producenten Pål Svenre. Skivan kunde inte ha avslutats bättre. Brev till Nils (Johan Einar) är i samma anda som många av de övriga låtarna på skivan, som släpps två år efter beskedet att Tomas Adolphson hade drabbats av cancer vilket gjorde att duon tvingades flytta fram turnén Över tid och rum ett år till hösten 2024. Då firade gruppen att det var 40 år sedan skivan med samma namn släpptes, 1984.
Det var med den och med skivan Med rymden i blodet 1982 som allt började.
Det var banbrytande skivor för mig när jag satt med min pappas stereolurar på västgötaslätten som tonåring och lyssnade på skivor och på radio alla de där nätterna för 40 år sedan.
De tunga syntharna i nattradiolåten, Krafter vi aldrig känner, är sedan länge förbi. På senare år har det blivit delvis mer akustiskt.
Jag gissar att Fånfänglighet och även Strykar-Lasse blir två låtar som kommer att spelas flitigt i P4.
Behållningen på Ferlinfynd, som släpps den 22 augusti, är Det tjuter ulv, Det ruvar en natt, Fåfänglighet och framförallt Mitt, som sticker ut som den vackraste av alla – med fantastiskt ackompanjemang av pianisten och producenten Pål Svenre, som så varsamt slår an de svartvita tangenterna, basisten Per Björling vars fingrar vandrar så fint på kontrabasens strängar och trummisen Hux Nettermalm som med stark känsla vispar på virveltrumman.
Jag spelar den om och om igen när sensommarkväll blir natt, då vemodet tar över och jag inser att allt är förgängligt.
Musiker på skivan:
Tomas Adolphson: Sång, akustisk gitarr
Anders Falk: Sång, akustisk gitarr
Hux Nettermalm: Trummor
Per Björling: Bas
Pål Svenre: Piano
Martin Landström: Hammondorgel
Mattias Torell: Elgitarr
Bloggtext: Fredrik Blomberg
Foto: Mauro Rongione
Blommans musiknörderier 
Lämna en kommentar