TA CHANSEN OCH SE CARRACK I HÖST

Han har forfarande sin gudabenådade röst i behåll och kan fortfarande göra Marvin Gaye´s What´s going on med klass och värdighet.

Under söndagen besökte snart 74-årige Paul Carrack Bingolottos studio och framförde How long, som ledde fram till skivkontrakt och som släpptes med hans grupp Ace 1974.

I slutet av september kommer han till Sverige för tre konserter på sin 50-årsjubileumsturné. Har du inte hört honom live tidigare så ta chansen nu så länge han sjunger så bra som han fortfarande gör – om du gillar hans soulfulla musik. Jag såg honom på London Palladium i Storbritanniens huvudstad 2019, och jag ångrar inte en sekund.

Paul Carrack, multiinstrumentalist och sångare från Sheffield, började spela i band som tonåring. När han var 15 år vann hans band en talangtävling. Priset var en dag i en studio. Där upptäckte han Hammondorgeln och lärde sig några ackord.

En kompis bildade ett soulband och sa till honom att kunde bli medlem i bandet om han sålde sina trummor och köpte en Hammondorgel. En inspirationskälla var jazzmusikern Jimmy Smith, känd för att ha gjort Hammondorgeln populär och som band samman jazzmusiken med soulmusiken på 60-talet. Carrack berättar i en BBC-dokumentär hur han brukade köpa skivor med Jimmy Smith och hur han spelade hans musik på halva farten för att lära sig ackorden.

I unga år var fotboll Carracks stora intresse, men det var musiken som tog överhanden, men kärleken till Sheffield Wednesday består.

I början av 70-talet var Carrack medlem i den pretentiösa jazzrockgruppen Warm Dust innan han blev en del av gruppen Ace, som spelade på pubar i London. Enligt Carrack skilde sig bandet från andra pubband genom att bandet skrev mer egen musik än de andra banden. Det var också en tid då Carrack lärde sig skapa sin egen musik.

Sheffieldbördige Carrack är ingen skolad musiker. Han är självlärd och har alltid gått på känsla och ”instinkt”, berättar han för BBC.

Gruppen Ace hade bildats i spillrorna av Warm Dust och gjorde succé med Carracks låt How long som spelades mycket live och lade grunden till ett skivkontrakt. Låten nådde tredjeplatsen på Billboard i USA 1975.

Det ledde fram till en turné i USA och Ace spelade förband till YES i tre månader. När bandet splittrades senare började Carrack söka efter jobb som studiomusiker i London och skaffade sig ytterligare erfarenhet.

Efter ett kort medlemskap i Squeeze i början av 80-talet samarbetade han med Frankie Miller, skotsk singer-songwriterartist, och den brittiska musikern Nick Lowe. Han samarbetade också med Roxy Music. Han återvände i början av 90-talet till Squeeze och gjorde ännu en skiva med gruppen.

Men för många är han kanske mest känd som sångaren i Mike and the Mechanics under många år. Han var med från början när gruppen bildades 1985, men hoppade av 2004. Första låten han spelade in med gruppen var Silent running, som nådde plats 21 i England vintern 1986.

Efter tiden i Mechanics satsade Paul Carrack på sin solokarriär och fick sin första Top tio-hit i USA, Don´t shed a tear.

Förutom medlemskap i olika grupper han han haft en succéfylld solokarriär och spelat som studiomusiker och kompmusiker för andra artister som Roger Waters, Elton John, Erik Clapton och B.B King.

Solodebuten kom 1980 med skivan Nightbird.

De senaste åren har han haft stora framgångar och gjorde i början av förra året en utsåld turné. Några av hans mest kända låtar är How long, Eyes of blue, Don´t shed a tear, I live by the groove, Love will keep us alive (som han skrev till Eagles) och When you walk in the room, som skrevs av Jackie DeShannon och som också framfördes av The Searchers på 60-talet.

Från ren popmusik har Carracks musik de senaste åren gått allt mer tillbaka till rötterna i 60-talets pop- och rockmusik.

Han har gjort flera skivor med covers från 60-talets rock- och soulmusik, den musik han växte upp med i Sheffield.

2018 fick han bland de mest positiva skivrecensioner han fått under sin karriär. Det gäller hans sjuttonde skiva These days på vilken han samarbetade med trummisen Steve Gadd som har spelat med Paul Simon, Steely Dan, Joe Cocker och Kate Bush och Robbie McIntosh, tidigare sessionguitarist för The Pretenders.

”The man with the golden voice” är en institution i Storbritannien och en given artist i mitt hjärta. Nu finns chansen att höra honom i Sverige. Gör det – innan det är för sent!

Paul Carrack ”How Long – 50th Anniversary Tour”
25/9 Malmö, Slagthuset.
26/9 Göteborg, konserthuset.
28/9 Stockholm, Göta Lejon.