Idag är det på dagen tio år sedan jag skaffade WordPress och skapade min första musikblogg. Den ser inte alls ut som idag förstås. Någonstans måste man börja, men under de år som gått har det blivit ca 100 porträtt av artister och grupper och en massa recensioner och reflektioner om de konserter jag sett, och en hel del annat. När man kommer i min ålder, 57, och när man är som jag förstås, är det alltid intressant att blicka tillbaka och sammanfatta. Det lär bli mer av sådant ju äldre jag blir, antar jag.
På bloggen finns en lista över alla konserter jag har sett, åtminstone de jag kommer ihåg, inte för att jag varit berusad, utan för att minnet sviker, men jag är rätt övertygad av att listan stämmer, ”Konserter 1983-2024”.
Det är svårt att värdera vilken konsert som är den bästa jag sett, men första Springsteen på Stadion 1988, Randy Crawford på Konserthuset i Göteborg 1986 och Pink Floyd på Ullevi 1994 står högt i kurs. Men jag minns också första Gino Vannelli på Cirkus 1992, hans första i Sverige – med värme – och Roger Hodgson (ex-Supertramp) i Royal Albert Hall i London 2017 och Marillion i samma anrika arena 2019.
Min första konsert med U2 2015, i Globen (alldeles för sent) var en stark upplevelse, och som jag beskrev i en text då, så hade jag en närmast religiös upplevelse när gruppen framförde Bad från 40 år gamla Unforgettable fire (som gruppen inte alltid spelar). Plötsligt, som ett tecken, hörde jag tonerna, som om det var Live aid på Wembley stadium i London 1985. Det var som om alla känslor, positiva och negativa, i mitt liv sköljde in som en våg inom mig och jag var i stunden, i minst sex minuter, så lång som låten är i original eller längre live. Inom mig hörde jag Bonos ord: ”We come from Dublin city, Irland, It has it´s good, it has it´s bad,. This is a song called Bad”. Som om det handlade om Eskilstuna – och mig.
Jag ser inte så många konserter nu, som jag gjorde förr. 2019 såg jag i och för sig tio konserter med flera världsartister och grupper. Det är fantastiskt att blicka tillbaka och minnas, men som jag brukar säga, det blir inte samma upplevelser numera, som när man var i de övre tonåren fram till 25. Vet inte vad det beror på egentligen.
Det har alltid funnits ett behov hos mig att utrycka mig, att med ord fånga en stämning, även om den personliga upplevelsen är obeskrivlig och svårt att förmedla till någon som inte var där.
Jag började skriva mest för att jag tycker att det är kul, kanske för att kanalisera något, som en bearbetning av känslor. Om någon läser en recension eller något annat är det ju roligt.
Och det har varit 15000 besökare i snitt per år sedan starten, en del av dem är återkommande vilket man kan se i statistiken. De flesta är över 50 och det är en ganska jämn fördelning mellan kvinnor och män, även om andelen män är större.
Den senaste konserten var Gino Vannelli på Göta Lejon i slutet av april. Någon mer är för tillfället inte inplanerad.
Däremot planerar jag fler texter i sommar. Det lär bli något om Springsteens besök i Sverige och om någon mindre konsert utomhus med någon svensk artist.
Foto: Slawomir Biedrzycki
Texten uppdateras!
Blommans musiknörderier 
Lämna en kommentar