GINO VANNELLI – GLÖDER ÄN

Den kanadensiske sångaren och musikern, Gino Vannelli, som slog igenom på 70-talet med låtar som People gotta move och Brother to brother stod ännu en gång på svensk mark på Valborgsmässoafton.

Publiken i ett fullsatt Göta Lejon i huvudstaden hade väntat fyra långa år på den 71-årige sångaren, som fick skivkontrakt back in the days, efter att ha tvingat sig på Herp Albert, chef för A&M-records i Los Angeles i början av 70-talet, för att få honom lyssna på musiken som han och broder Joe hade skapat.

Konserten i Stockholm på Valborgsmässoafton skulle från början ha ägt rum hösten 2020, men fick skjutas upp på grund av pandemin. När den klingade av var Vannelli dock försiktig innan han bestämde sig för att åka ut på vägarna igen.


Han inledde smart nog med 80-talshiten Wild horses och tog oss sedan tillbaka till 70-talets glansdagar då en mer långhårig Vannelli experimenterade med jazz och klassisk musik.

Det var inte oväntat Brother to brother och Appaloosa från 1978 och Nightwalker från 1981 som fick de största applåderna.

Bandet bestod av en rad musiker på elbas, trummor, keyboard, elgitarr och en blåssektion med trumpet och saxofon. Dessutom dök en ung anonym kille i jeansjacka upp då och då och sjöng bakgrundssång och spelade akustisk gitarr tillsammans med Vannelli i vackra Gypsy days från skivan A good thing från 2009.

Produktionen var relativt minimal, tyvärr utan påkostat ljus som förstärkte upplevelsen och med en ljudanläggning som gav ett allt för vasst ljud utan botten.

Emellanåt – i exempelvis Getting High från skivan Storm at sunup från 1975 – var det så komplext att även en lyssnare som jag, som är van att lyssna på synkoperad och svårtillgänglig musik, hade svårt att hänga med.


Men vilka musiker. Vilken kvalitet på sången och de jazziga arrangemangen.

Det var en fröjd att se Vannelli stå där på scenen igen.

Han är känd för sin fantastiska och omfångsrika röst och den håller hög kvalitet fortfarande. Han rör sig på scenen i takt med musiken som att han vore 35 och likt en dirigent styr han bandmedlemmarna.

Gino Vannelli är en juvel bland artisterna med sin perfektion och tekniska briljans.

Vannelli får fyra av fem Valborgsmässoeldar.

Han fyller 72 år i sommar. Frågan är om det var hans sista besök i Sverige. Men att döma av hans fysiska form lär det kanske bli ett varv till om några år. Vi får hoppas det.

HÖR MIN INTERVJU MED GINO VANNELLI I VÄSTERÅS 1995

Bandet:
Jay Bird Koder, gitarr
David Goldblatt keyboards
Damian Erskine, elbas
Reinhardt Melz, trummor
Matt Buetow, bakgrundssång
Patrick Lamb saxofon
Johan Bylling Lang, och Michael Millfield Mølhede trumpet
Ross Vannelli soundscape and set design.

En reaktion till “GINO VANNELLI – GLÖDER ÄN

Lägg till din

Lämna en kommentar

Webbplats byggd med WordPress.com.

Upp ↑

Stray Bullet

Show a little faith there's magic in the night

Discover WordPress

A daily selection of the best content published on WordPress, collected for you by humans who love to read.

Millarson Diaries

Personal Musings and Thought Experiments

Håkans Pop

Music is what feelings sound like - om pop och rock från 70- och 80-talen

Thirsty Boots

Music is what feelings sound like - om pop och rock från 70- och 80-talen

Villa California

Teknik för trygghet o frihet

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar