GLOBEN FYLLER 30 ÅR

Idag fyller Ericsson Globe, eller kort och gott Globen, 30 år. Det är på dagen så många år sedan invigningen. Minns hur jag satt i en lägenhet i Umeå och såg invigningen på ”dumburken”. Det är så jag minns det i alla fall.

Jag har många minnen från alla konserter i Globen, som är den arena jag har besökt flest gånger av alla de arenor jag besökt för att gå på konsert. Jag har uppskattningsvis varit där ett 20-tal gånger genom åren. Första gången var då mitt gamla favoritband Toto spelade där i maj 1990. Har sett Phil Collins fyra gånger där, Peter Gabriel två gånger, Toto två gånger (förutom Johanneshov två gånger) men också U2, Roger Waters, Jeff Lynne för att nämna några.

Första gången då jag var drygt 20 år var förstås mäktigast. För det första att uppleva musiken, men också energin som uppstår då ett fullsatt Globen vrålar efter en favoritlåt eller då ”alla” tänder cigarettändarna under en ballad, eller som det numera är, mobiltelefonerna.

Arenan har haft över 3300 evenemang, enligt Live Nation (tidigare EMA Telstar) vilket betyder att jag varit på 0,6 procent av alla arrangemang (!) 🙂

Publikrekordet i Globen har Metallica 7 maj 2018 med 17303 besökare.
Enligt Live Nation har Bob Dylan spelat där niogånger, precis som Rod Stewart och Metallica och U2 har uppträtt i Globen åtta gånger vardera.

Globen är en relativt bra arena för konserter, långt bättre än Friends och Tele 2-arena. Men inget slår anrika Royal Albert Hall. Var där i maj 2017 och såg ex-Supertrampsångaren Roger Hodgson och publiken var i extas.

Andra arenor som är bra för konserter är Stockholm Water Front . Baerums kulturhus utanför Oslo och Konserthusen i Göteborg och Stockholm. Jag föredrar mindre arenor för si så där 2000-5000 personer. Gärna färre än så, 500-1000 pers. Ullevi eller Stadion är egentligen för stora arenor för att man ska få riktig kontakt med artisten/gruppen och känna ”närheten”. Att stå mitt i publikhavet och kolla på en storbild halva konserten känns ofta fel.

Visst, första Springsteenkonserten på Stadion 1988 eller Pink Floyd på Ullevi 1994, var fantastiskt, men det var kanske för att det var megastort och första gången jag såg dessa artister. Pink Floyds mastodontstora konsertproduktion är det största jag sett sedan Genesis utanför  Köpenhamn 1987.
Jag har skrivit det tidigare, men gör det igen för att påminna om priser förr och nu. Konsertpaketet Invisible-touch-tour med Genesis i Köpenhamn inklusive bussresa med Kumlabuss från Örebro kostade 500 kronor! Springsteen live på Konserthuset i Stockholm 1975 kostade 40 kronor. (Hade varit fantastiskt att vara på just den konserten)

Jag har alltid försökt eftersträva en biljett till de stora konserterna med plats på parkett/innerplanen ungefär vid mixerbordet, en bit ifrån scenen – åtminstone gjorde jag det när jag var yngre. Idag sitter jag gärna ner på parkett eller någonstans i mitten av långsidan, den del som är närmare scenen.

Jag tror att jag genom åren har varit för feg för att stå längst fram. Jag har aldrig dansat eller skrikit ”Rock´n roll!! där jag suttit eller stått. Jag har mest  stampat takten med högerfoten lite lätt, som de flesta, och känt musiken inom mig, men när jag blir stor (!) ska jag stå längst fram på en så kallad arenakonsert, dricka öl, skaffa lite längre frisyr och ”headbanga” och bli ung igen 🙂

Nästa konsertarena för mig blir London Palladium i London där ”the man with the golden voice”, Paul Carrack, uppträder den 2 mars.

Årets höjdpunkt blir dock legendariska Eagles i Tele2-arena den 8 juni! Wow! Känns bra att ha biljetter till rad 30. Återvänder till Royal Albert Hall i november för att se Marillion som uppträder med delar av en symfoniorkester!

Men det lär bli en och annan konsert i Globen framöver också! Grattis!

Vi kör 30 år ytterligare – minst!

Keep on rockin´ in a free world!