MIKAEL WIEHE FYLLER 70 ÅR

Mikael Wiehe har alltid funnits med mig sedan uppväxten på slätten i Skaraborg. Hans musik fanns på blandbanden tillsammans med Björn Afzelius och han fanns på skivtallriken. Idag fyller han 70 år.

Jag minns högstadietiden då jag spelade elbas och fick vara med och spela i ett rockband med ”de stora grabbarna” i årskurs åtta och nio. Vi spelade musik av Afzelius, Wiehe, Dageby, Nationalteatern och Hoola bandoola band. Vi kallade oss Eld i brasan. Det var ett passande namn på ett proggband, tyckte vi. Ärligt talat var det nog framförallt musiken som gällde och inte så mycket politik, i alla fall inte från min sida. Jag var inte så medveten då.

Jag gillade nog Afzelius mer än Wiehe då. Minns att jag fick ett kassettband av föreståndaren för kafeterian, tror hon hette Lisa. På bandet fanns en av Afzelius skivor inspelad. Det påverkade nog. Det gjorde även min brors skivor. Han hade Queen A night at the opera, Sweet och Afzelius´ För kung och fosterland. På omslaget ligger Afzelius med bar överkropp och viftar med en svensk flagga. I titellåten sjunger Afzelius om klassamhället och de ideal han stod för och som han aldrig övergav. Han speglade det genom ett schackspel.

”Men partiet ska komma då bönderna tröttnar på att få utkämpa kungarnas  krig, då de vänder sig emot sina egna tyranner”.

Wiehe kom att betyda mer för mig senare, även om jag hörde på Flickan och kråkan och Titanic med flera.

Jag fick möjligheten att intervjua Mikael Wiehe en gång då han var dragplåster då ABF och LO arrangerade folkbildningsdagar i Eskilstuna. Temat var ”det livslånga lärandet”. Jag riktade in mig på politik och frågade om hur han ser på tillståndet i nationen. Året var 2006.

Flera år tidigare hade jag intervjuat Björn Afzelius i samband med att han släppte boken En gång i Havanna 1993.

Tyvärr fick jag aldrig möjlighet att se de båda uppträda live tillsammans, men Wiehe har jag sett flera gånger. Jag uppskattar, förutom låtarna, snackat mellan dem. Vad man än må tycka politiskt så är Wiehe underhållande. Han har perspektiv och säger saker med glimten i ögat, även om om han fortfarande står för den socialism som han har gjort sedan slutet av 60-talet.

Senast jag upplevde Wiehe live var 2014 i Kalmarsalen. Jag blev bjuden av min tjej. Han uppträdde tillsammans med Ebba Forsberg och Plura på temat American songbook på svenska.

Det är svårt att skriva om Wiehe om man inte samtidigt skriver om Afzelius och tvärtom. De är så starkt sammanknippade med varandra.

I samband med att Afzelius var sjuk och låg på sjukhus 1997 skrev Wiehe en låt som jag sedan dess har älskat, Den jag kunde va. Det är en oerhört fin låt om kärleken och vänskapen mellan dem. Wiehe sjunger den alltid på sina konserter.

Mikael Wiehe på SVT